Lilla Voff

Brädhögens hund ber att få protestera.
Det borde varit JAG som fått första blogginlägget.
Det är faktiskt JAG som kommenterar oftast av Brädhögens invånare.

*hrmm*
Jag *hrmmm* brukar läsa kattbloggar.
Ja.
Det är riktigt underhållande. Som hund förstår jag, trots allt, inte alltid hur andra varelser tänker och känner. Jag lär mig nya saker varje dag.
De är knepiga de där kissarna.
Sigge är en fläskpäls som skriver om att äta sork, bli uppassad av serveringpersonal, och att lata sig.
Sippo skriver rätt kaxigt men ändå ömsint om sig själv och omvärlden. Han är föregångskatt för många. Jag läser flera gånger om dagen. Han har blivit min länk ut i kattvärlden!
Imma är en både timid men bestämd kattdam. Abbemissa och invigd i klosterlivets särskilda förhållanden.
Nea är en skånsk kisse som jag brukar uppsKATTa att följa.
Stationskatterna har klättrat snabbt på min poppis-stege. Deras sätt att beskriva sin vardag gillar jag skarpt.
Fjutten och hans medkatter har ett sympatiskt jamläge. Verkar vara ett trivsamt gäng!
Katterna på Södertälje Katthem har mycket spännande, sorgligt och högst personligt att jama om. Jag håller mina tassar varje dag för att de ska hitta egna hem.
Hittekatten har en annan ton. Uppkäftig på ett fräscht sätt!
OK. Det här är några katter som jag läser om. Det finns fler, ingen voffad ingen glömd.
Undrar hur kattbloggsläsningen påverkar mig som Tibetansk terrier? Det har sagts (utan kattbloggsläsning) att min ras är 1/3 hund, 1/3 katt och 1/3 människa!?!
Kommer jag att börja spinna om jag fortsätter?
Borde jag hitta hundbloggar i stället?

MYCKET att hundera över.
Jag går tillbaka till min mjuka korg under bordet och sover på saken!

Lilla Voff

Snusgubben gör skäl för sitt namn

Under eftermiddagen fylldes köket av snuslukt. Inte så konstigt eftersom Snusgubben och hans kumpan tillverkade snus ihop.
Jag kan inte påstå att jag delar deras passion för denna produkt.
Det är snarast tvärtom. Jag tycker att det luktar bedrövligt, vämjeligt, t o m vidrigt.
Men de intjänade kronorna luktar förvisso desto bättre. De två tobaksmissbrukarna sparar in många slantar, priset per dosa understiger en tia.
Priset för prisen reduceras till hanterbart för Snusgubben.
Därmed ger jag min välsignelse till den illaluktande hanteringen.
Tack och lov har Brädhögen ett annex; Uthuset. Där står snuset i återstående tillverkningsdagar.
Vår utrangerade spis har en fungerande ugn som numera för en enahanda tillvaro. Några dagar per år inhyser den diverse snusburkar som ska processas i jämn värme och EN dag per år får ugnen värma ett antal Janssöner till Årliga Julfesten.

Stackars ugn.

Bullgumman föredrar "bullar i ugnen". Tyvärr har den personliga ugnen uppnått för för hög ålder vilket medför obrukbarhet för sådana utsvävningar.
Sånt är livet.