Snusgubben gör skäl för sitt namn

Under eftermiddagen fylldes köket av snuslukt. Inte så konstigt eftersom Snusgubben och hans kumpan tillverkade snus ihop.
Jag kan inte påstå att jag delar deras passion för denna produkt.
Det är snarast tvärtom. Jag tycker att det luktar bedrövligt, vämjeligt, t o m vidrigt.
Men de intjänade kronorna luktar förvisso desto bättre. De två tobaksmissbrukarna sparar in många slantar, priset per dosa understiger en tia.
Priset för prisen reduceras till hanterbart för Snusgubben.
Därmed ger jag min välsignelse till den illaluktande hanteringen.
Tack och lov har Brädhögen ett annex; Uthuset. Där står snuset i återstående tillverkningsdagar.
Vår utrangerade spis har en fungerande ugn som numera för en enahanda tillvaro. Några dagar per år inhyser den diverse snusburkar som ska processas i jämn värme och EN dag per år får ugnen värma ett antal Janssöner till Årliga Julfesten.

Stackars ugn.

Bullgumman föredrar "bullar i ugnen". Tyvärr har den personliga ugnen uppnått för för hög ålder vilket medför obrukbarhet för sådana utsvävningar.
Sånt är livet.